Att förstå CLP

Förordningen om klassificering, märkning och förpackning (CLP-förordningen ((EG) nr 1272/2008) är baserad på Förenta nationernas globala harmoniserade system GHS) och dess syfte är att garantera ett stort skydd för hälsa och miljö, såväl som fri rörlighet för ämnen, blandningar och varor.

CLP-förordningen ändrade direktivet om farliga ämnen (67/548/EEG), direktivet om farliga preparat (1999/45/EG) och förordningen (EG) Nr 1907/2006 (Reach) och är sedan den 1 juni 2015 den enda gällande lagstiftningen i EU för klassificering och märkning av ämnen och blandningar.

CLP-förordningen är juridiskt bindande för alla medlemsstater och är direkt tillämplig i alla industrisektorer. Den kräver att tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare av ämnen eller blandningar klassificerar, märker och förpackar sina farliga kemikalier på ett lämpligt sätt innan de placeras på marknaden.

Ett av de främsta syftena med CLP-förordningen är att fastställa huruvida ett ämne eller en blandning har egenskaper som gör att det kan klassificeras som farligt. I detta sammanhang är klassificering startpunkten för faroinformation.

När relevant information (t.ex. toxikologisk data) om ett ämne eller en blandning uppfyller klassificeringskriterierna i CLP-förordningen är ämnets eller blandningens faror identifierade genom att en viss faroklass och farokategori tilldelas. Faroklasserna i CPL-förordningen täcker fysiska faror, hälsofaror, miljöfaror samt ytterliggare faror.

När ett ämne eller en blandning är klassificerad måste de identifierade farorna meddelas till andra aktörer i distributionskedjan, inklusive konsumenter. Faromärkning är ett sätt att informera användare av ett ämne eller en blandning genom märkning och säkerhetsdatablad om faroklassificeringen, för att varna dem om att en fara föreligger och om att riskerna som faran medför måste hanteras.

CLP-förordningen föreskriver detaljerade kriterier för märkning: piktogram, signalord och standardiserade faroangivelser, förebyggande, svarsåtgärder, lagring och bortskaffande för varje faroklass och farokategori. Den föreskriver även allmänna standarder för förpackningen för att garantera säker leverans av farliga ämnen och blandningar. Förutom kommunikation av faror genom kravet på märkning utgör CLP-förordningen även grunden för flera rättsliga bestämmelser om riskhantering av kemikalier.   

De följande processerna är en del av CLP-förordningen:

Harmoniserad klassificering och märkning

Klassificeringen och märkningen av vissa farliga kemikalier är harmoniserad för att garantera lämplig riskhantering i hela EU.

Medlemsstater, tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare kan föreslå att klassificeringen och märkningen av ett ämne harmoniseras (CLH). Endast en medlemsstat kan föreslå en ändring av en befintlig harmonisering och lämna in ett CLH-förslag när ett ämne är ett verksamt ämne i en biocidprodukter eller växtskyddsmedel.

Alternativa kemiska namn i blandningar

Genom denna process kan leverantörer begära att ett alternativt kemiskt namn används för ett ämne som finns i en blandning, för att skydda den konfidentiella naturen av deras affärer och särskilt deras immateriella rättigheter. Alla begäranden om att få använda ett alternativt kemiskt namn som godkänts av Echa gäller i samtliga EU-medlemsstater.

Klassificerings- och märkningsregistret

Anmälningsplikten enligt CPL-förordningen tvingar tillverkare och importörer att skicka in klassificerings- och märkningsinformation om de ämnen de placerar på marknaden till klassificerings- och märkningsregistret som administreras av Echa.

Giftinformationscentraler

En ny bilaga VIII lades till i CLP-förordningen under 2017 som införde informationskrav för meddelande enligt artikel 45. Denna information lämnas till utsedda organ i medlemsstaterna och används för insatser i nödsituationer där människors hälsa hotas (giftinformationscentralerna).

Bilaga VIII definierar en unik formuleringsidentifierare (UFI), vilken måste finnas på blandningens märkning. Detta skapar en otvetydig länk mellan en blandning placerad på marknaden och informationen som görs tillgänglig för insatser i nödsituationer där människors hälsa hotas